Den svenska surströmmingen kan antingen ge kalla kårar utmed ryggraden vid blotta tanken på doften, eller ge härliga känslor som förknippas med sensommarfester och svensk kultur.
Surströmming är en norrländsk delikatess som har anor ända sedan 9000 år tillbaka i tiden genom olika fermenteringsprocesser, men inte förrän på 1500-tralet började den ätas här. Detta på grund av kung Gustav Vasas krigslust och saltbrist i samband med krigen.
Saltbristen ledde till att man började konservera mat istället och även annan fisk som lax, öring och mört brukade konserveras på samma sätt, dock int
e med samma doft som surströmmingen är känd för att avge.
Surströmmingen konserveras genom en jäsningsprocess genom autolys, vilket gör att den bildar starkt doftande syror. Man konserverar sedan fisken och äter den på sensommaren – surströmmingspremiären håller till den tredje torsdagen i augusti. Fisken äts med mandelpotatis på tunnbröd och de flesta måste ha en klädnypa på näsan för att inte avskräckas av doften som minst sagt luktar starkt. Det är viktigt att man inte låter gamla konserver stå och åldras för länge för då kan det lätt hända att de exploderar efter ett tag och när den doften sprider sig är det lätt att grannen ringer polisen…